Skogslinden Tilia Cordata, invandrade till Sverige söderifrån 7 000–6 700 f.Kr. Under den varmare period som inträffade 6 000–3 000 f.Kr. kunde linden sprida sig upp till södra Norrland och blev i de sydligare delarna av landet ett dominerande trädslag. Under det kallare skede som sedan följde drog sig linden tillbaka men kan i dag åter påträffas upp till Norrlandsgränsen.
Utöver skogslinden finns i Sverige den sällsynta bohuslinden. I trädgårdar och alléer är parklinden vanlig, det är en hybrid mellan de två tidigare.
Skogslinden kan bli upp till 30 m hög och 1000 år gammal. Föryngring av skogslind genom frösådd anses vara ovanlig i Sverige . I fransk litteratur kan man läsa att det erfordras flera månadslånga sammanhängande perioder med temperaturer över 20 grader för att fröna skall gro . Men linden skjuter gärna stubbskott och en viss individ kan därför överleva under lång tid, kanske ända sedan värmeperioden… Eftersom linden hade så vårt att fröföryngra försvann den på 70-talet från områden där lövsly bekämpades med hormoslyr, sannolikt en mycket stor areal.
I Danderyd är vild skogslind ovanlig. Planterad lind är däremot mycket vanlig i alléer, parker och trädgårdar. Längs våra kuster växer skogslind på några ställen, bl.a. i små bestånd vid Edsviken längs med stigen som utgör förlängningen av Nora Strand i NV-riktning, några få exemplar i Cedergranska parken längs med stigen en bit ovan Stocksundet och på Skärviks udde i Djursholm. Ett antal, sannolikt rätt gamla lindar växer i ett stort bestånd av andra ädellövträd nedanför den lilla förkastningsbranten V om Noraån, 150-200 m före dess utlopp i Borgenviken. På bilden ser man den sannolikt äldsta av dessa lindar som numera synes växa på själva förkastningsbrantens granit.

Ovanstående gällde dock bara till sommaren 2025 då jag upptäckte lind på ett halvt dussin lokaler längs med det gula spåret i Altorpskogen. Alla är mycket unga, de flesta mellan en och 2½ meter höga. Den största, se bilden nedan, når dock en höjd på uppskattningsvis 7 meter.

Upptäckten av dessa lindar är anmärkningsvärd! Förutom att linden i sig har svårt att fröföryngra så har jag inte lyckats hitta en enda stor lind i Altorpskogen som skulle ha kunnat fröa av sig. Sådana kan möjligen tänkas finnas på villatomter i Lahäll, vilka ligger minst en halv kilometer bort. För tillfället är härkomsten för fröna som givit upphov till dessa små Altorplindar alltså fortfarande ett mysterium.
Men nu är vi kanske på väg att få tillbaka det mytomspunna ädellövträdet lind i Altorpskogen!

Christer Lidgard
Vi har dessutom en annan nykomling till Altorpskogen, nämligen boken . Hittills har jag dock bara funnit en enda, även den längs med det gula spåret.
Denna bok är bara drygt en meter hög.
Om boken och linden lyckas etablera sig i Altorpskogen och vi dessutom håller undan granen, så skapas nya biotoper och vi går utan tvivel en spännande framtid till mötes!